En kulturpersonlighet har lämnat oss

Det flaggades på halv stång vid Södviks Kvarn. Sven ”i Kvarna” Karlsson hade lämnat oss. Beskedet kändes mycket tungt.
Nyligen satt vi och pratade om samma flaggstång, Sven och jag, när vi tillsammans kikade på gamla bilder i hans album under en intervju jag gjorde med honom. Vi hade planerat intervjun i säkert ett års tid. En intervju om kvarnen, och kanske något om livet förr i byn och övriga socknen.
Idag är jag glad att intervjun blev av, och att Sven hann att godkänna den och ge sitt medgivande till publicering av den.

Sven drev först Södviks kvarn tillsammans med sin far Axel. När jag intervjuade Sven hade han fullständig koll på alla årtal, alla investeringar i kvarnen och olika typer av mjöl och såll som förekom. Han lyckades beskriva tekniska ting på ett för mig begripligt sätt. Han tog sig tid till det, och han var noga med att alla detaljer skulle bli rätt.

När vi kom till frågor som rörde hembygden fick samtalet en alldeles speciell skjuts. Där fanns en aldrig sinande glöd. Han brann för sin hembygd – och kanske i synnerhet för just kvarnar. Oräkneliga är de gånger han byggt och renoverat på Sandviks Kvarn och på skurverket i Jordhamn.

Jag skulle kunnat sitta i många timmar till och lyssna på hans berättelser om förr och bläddra bland hans svartvita bilder. Men nu är tiden gången, och den kommer aldrig mera åter. Sven kommer aldrig igen komma cyklande förbi, och stanna till för en pratstund. Aldrig mer komma gående med sin raska, lite framåtlutande gång.

Jag tror hela bygden kommer att uppleva ett stort hålrum efter ”Sven i Kvarna” – en väldigt lång tid framöver. Han var verkligen en kulturpersonlighet.

/ Anita Tingskull

På bilden ses Sven sköta skurverket i drift under Stenens Dag i Jordhamn 2008.
Min intervju i sin helhet med Sven Karlsson kommer enligt hans önskan att först publiceras i Öländsk Bygd detta år. För honom var det tradition att läsa nya årsboken på juldagen. Därefter kommer intervjun att publiceras här på Persnäsportalen. Allt enligt Svens önskan att föra hembygdens historia vidare.

Skurverket i Jordhamn ska få omvårdnad

Kronhjulet går inte fritt och vingarna tar i stöttan. Det är orsaken till dagens – låt oss kalla det – skurverksbesiktning. Den enda i sitt slag skulle jag vilja påstå, för några fler vinddrivna skurverk finns inte i Sverige idag. Skurverket i Jordhamn är unikt och också K-märkt. Därför är både planering av ingrepp och själva reparationen av verklig betydelse.

I Jordhamn samlades i morse två erfarna kvarnsnickare – Göran Blom och Staffan Olsson, Åke Nilsson – ordförande i Åkerbo Hembygdskrets, och Richard Edlund – antikvarie från Länsmuseet i Kalmar för att se över och komma fram till vad som skulle kunna åtgärdas. Till mötet slöt också en riktig kvarnentusiast från socknen upp, nämligen Urban Petersson.

(Bilden ovan: Richard Edlund flankeras av kvarnsnickarna Göran Blom och Staffan Olsson. Åke Nilsson längst till höger)

Inuti skurverket hade i förväg byggts upp en ställning för att förenkla både besiktning och kommande arbete. En lift har dragits på plats under morgonen och inspektionen kan börja.
Medan Richard Edlund och Staffan Olsson, hissar sig upp i det blå och undersöker utsidan från liften klättrar Urban och Göran Blom in i verket och upp under kronhjulet för en närmare titt.

Det finns många funderingar kring vad som egentligen orsakar låsningen av skurverket. Först är man inne på att kronhjulet, som ska ligga vågrätt på ett vindskurverk, kan ha sjunkit, bitvis orsakat av röta i nedre delen på ett par av de strävor som håller hjulet på plats. Å andra sidan går inte heller vingarna fritt från stolparna. Och ser man hela skurverket från norr, har det slagsida mot land.

Jag blir kvar på marken med Åke Nilsson. Passar på att ställa några frågor.
– När blev det så här?
– Vi upptäckte en dag att vingarna stod fel. Så ställer man dem aldrig, om inte mjölnarn är hemma och äter middag förstås. Står de i kryss har mjölnarna malt klart för dan, säger Åke, och det är så man brukar låsa vingarna när kvarnen inte är i bruk. Ja, nånting var ju fel, det förstod vi. Och mycket riktigt gick vingarna heller inte att rubba. Det var så det började.
Vi småpratar vidare medan männen undersöker och resonerar. Ja, för det är ett verkligt mansgöra känner jag; högt och otillgängligt, tekniskt och grovt härute på randen till Kalmarsund.
– Tror du verkligen att kvinnor skötte det här skurverket, som de gjorde med oxvandringarna? Och ungarna?
– Nej, det måste nog varit män inblandade här.

Vinddrivna skurverk kom till på 1860-talet och enligt uppgift ska det ha funnits omkring tjugo sådana verk bara i Persnäs socken. Flera av dem i Jordhamn och några i området kring Hembygdsmuseet. Skurverket i Jordhamn är uppfört där det står 1905. Övriga vindskurverk är idag borta, men ”vårat” lyckades överleva tack vare nybildade Åkerbo Hembygdskrets agerande i rättan stund. Det var i slutet av 1940-talet, och de har sedan dess vårdat skurverket. Jordhamns vindskurverk var i drift för visning senast under ”Stenens dag” 2006, men det är vår förhoppning att det åter ska kunna vara i drift för visning. Kvarnar överlag mår inte bra av att stå stilla.
Nu har Staffan Olsson kommit ned från liften och sällar sig till oss.
Richard från Länsmuséet byter vy och klättrar upp på ställningen inne i kvarnen.
– Jo, det är bra att vrida vingarna då och då, säger Staffan Olsson. På det viset kommer det in luft så att trät inte ruttnar.
Jag hör Richard samla ihop gruppen högt uppe under kupolen:
– Först ska vi ställa en riktigt bra diagnos, säger han. Sedan utför vi åtgärder.
Jag vänder mig till Åke Nilsson igen.
– Det här blir väl ett dyrt kalas, säger jag, vem betalar det?
– Det finns bara det här skurverket. I Sverige. En del av kostnaderna betalas av Åkerbo Hembygdskrets. Vi får också statliga bidrag eftersom skurverket är både unikt och K-märkt.

Det verkar som besiktningen börjar bli klar. En efter en kommer ned på marken och vi samlas för en summering.
– Ja, vad kom ni fram till? säger Åke.
Göran Blom tar fram sin tumstock, försöker med hjälp av den illustrera tänkt ingrepp.
– Drivaxeln måste bli rak, säger han. Det skiljer omkring femton centimeter uppe och nere. Om det fungerar som vi hoppas, ja, det vet vi inte, men det är första steget. Därefter gör vi en utvärdering.
– Det görs med stor försiktighet förstås, säger Richard från Länsmuséet.

Text och foto:
Anita Tingskull

Persnäsportalen följer självklart upp!

Tragisk olycka på väg 136

Vid 17-tiden på onsdagskvällen inträffade en våldsam krock på väg 136 i höjd med Nygård/Wikegård. En personbil frontalkrockade med en husbil. Sex personer var inblandade i olyckan.
I norrgående riktning körde husbilen. I södergående riktning kom en personbil. Exakt hur olyckan gick till har inte ännu fastställts, men tros ha orsakats av en omkörning av ett tredje fordon. Frontalkrocken blev dramatisk mellan personbil och husbil.
Husbilens förare, en 74-årig man, klämdes fast i bilen och var medvetslös när räddningspersonal kom till platsen. Han avled också senare där av sina skador.
I ambulans till sjukhuset fördes en kvinna i 55-årsåldern och en kvinna i 70-årsåldern.
Föraren av personbilen, en 52-åring ölänning, fördes även han i ambulans till sjukhus.
Båda fordonen fick bärgas från platsen och vägen var avstängd i flera timmar under räddningsarbetet.
52-åringen misstänks nu för vållande till annans död, grov vårdslöshet i trafiken och vållande till kroppsskada.
   

Är du intresserad av att spela tennis och padeltennis?

Det finns tankar om att bygga tennis- och padelbanor i Södvik och nu vill initiativtagarna undersöka vilket intresse och stöd det finns för detta. Persnäsportalen hjälper till att förmedla dessa tankar genom att sprida intresseundersökningen här. Så här skriver Johan Gunnarson, sommarölänning i Sandvik, om planerna:

Vi planerar att bygga en tennisbana och en padeltennisbana i Södvik och för att komma vidare vill vi nu veta vilka som skulle vara intresserade av att spela.

Varför
Vi vet att det är många som är intresserade av att spela tennis under sommarhalvåret och närmaste tennisbana som ligger i Föra, är tyvärr i väldigt dåligt skick. Tennis är en sport för alla generationer och genom att komplettera med den nya sporten padeltennis skapar vi en möjlighet att prova på och utvecklas i en något enklare sport. Det behövs fler banor på Öland och med en bana i Södvik skulle vår region bli ännu mer attraktiv.

Hur
Banorna är tänkta att byggas i anslutning till Södviksskolan. Det är ett skyddat område och det finns tillgång till omklädningsrum med dusch. Fastighetsägaren ställer sig mycket positiv och är med och driver satsningen. En viktig förutsättning är att det blir en enkel hantering både vad gäller skötsel och administration och bedömningen är att det bästa sättet är att vi bildar en medlemsklubb. Vår förhoppning är att det blir många medlemmar och att den årliga kostnaden därigenom blir låg. Syftet är att medlemskostnaderna endast ska täcka drift och del av investeringen, så det handlar inte om en kommersiell satsning.

När
För att kunna presentera ett mer detaljerat förslag behöver vi nu veta hur stort intresset är. Ju fortare vi vet, desto snabbare kan vi komma igång.

Tycker du att det låter intressant? Skicka en intresseanmälan till mig med ditt namn och var du bor på Öland, senast den 15 september så återkommer jag med mer information. Berätta gärna om detta för andra i vårt närområde.

Hälsningar,
Johan Gunnarson, sommarölänning i Sandvik
epost johan.gunnarson@live.se (notera ett s i gunnarson)

Strövtåg i hembygden…

Bilden ovan: Åldermannen Gunnar Nilsson, 92 år,till höger, studerar kartor från Lilla Horn, med guiden Ann-Charlotte Magnusson till vänster, i bakgrunden hustrun Gunvor. FOTO: ÅKE JOHANSSON

Gustaf Fröding skrev dikten och musikerna i Mando Diao sjöng om den och undertecknad reporter har nu varit med om det. Strövtåg i hembygden.

Persnäs Hembygdsförening ordnade häromkvällen en byvandring i Lilla Horn med Ann-Charlotte Magnusson som guide. Hon är Ölandsguide och LONA-projektet som stöder kommuner och ideella föreningars långsiktiga naturvårdsengagemang. Vandring startade vid Persnäsgården med 40 deltagare i den ljumma sommarkvällen. Innan utflykten träffade ordföranden Anna-Karin Nilsson och guiden Ann-Charlotte Magnusson makarna Gunnar och Gunvor Nilsson, för att titta på äldre kartor från byn och få tips på händelser. I bygdegården, numera kallad Persnäsgården, var det både skolkök, bio  och militärförläggning. Nu spelas det bingo på torsdagskvällar genom idrottsföreningen PAIF:s försorg. Många deltagare mindes också Maja och Janne i kiosken, som både sålde Gulf-bensin och serverade kaffe i trädgården på sommaren. I byn fanns sju mjölkbönder, som fick turas om att köra mjölken till mejeriet i Södvik. I Lilla Horn fanns  det hantverkare som målare, snickare, murare och stenarbetare. En telefonstation med Edit Lindström som föreståndare var placerade i byns norra del. En festplats med dansbana fanns på gränsen mot Gunnarstorp. Skolan, där reportern gick i klass 3-4, var det gymnastiksal och slöjdsal på övervåningen och numera sommarboende. Kvällen avslutade med att deltagarna fikade i lövängen.

Nästa aktivitet för Persnäs hembygdsförening är att servera kaffe med tilltugg vid Kungarallyts besök vid f.d Södviksskolan om cirka fjorton dagar.

TEXT och FOTO:
ÅKE JOHANSSON

Bilden nedtill: Här är ett stopp framför en av gårdarna, nu tillhörande Jan-Olov och Ingela Johansson, tidigare Gustav Idekrans gård…

 

Öland – en kommun eller två?

Ska Öland bestå av en enda kommun eller ska Borgholm och Mörbylånga fortsätta vara två kommuner?

Det var frågan när utredningens projektledare Stefan Carlsson gästade Öland Kust till Kust Intresseförenings frukostträff i Sandviks hamn.

Den pågående utredningen, som tillsatts av Sveriges kommuner och landsting, ska ge ölänningarna ett hum om vilken organisation som på bästa sätt möter de utmaningar som kommunerna står inför. Alternativen är att kommunerna arbetar vidare som idag, utökar sitt samarbete eller slås samman till en kommun.

Stefan berättade att öppna möten har hållits runt om på Öland, dels för att informera om de olika alternativen och dels för att samla in åsikter från ölänningar, företag, föreningslivet och kommunanställda. Att frågan slår an många känslomässiga strängar är inte att tvivla på med tanke på de åsikter som ventilerats.

Utredningens förslag ska presenteras för de båda fullmäktigeförsamlingarna efter sommaren, och i slutet av året är det dags att fatta beslut. Röstar kommunerna för ett ja blir det folkomröstning i samband med EU-valet i juni 2019. Går förslaget om en kommunsammanslagning igenom kan det blir verklighet 2023.

Text och bild:
Elisabeth Öhman

Fritt fram för Ölandsvetet!

Onsdagens frukostträff samlade en fullsatt uteservering hos Sandviks Fisk & Kök när Kerstin Fredlund, allmänläkare och med. dr. i livsmedelsvetenskap engagerat berättade om vetets historia och Ölandsvetets potential på temat ”Från mångfald till enfald… och åter?”

Vi fick lyssna till en intressant tidsresa genom vetets historia. Spannmål från gamla kultursorter har brukats och ätits av människor genom årtusenden, men idag äter vi nästan enbart vete av moderna sorter som raffinerats till vetemjöl. Ölandsvetets goda egenskaper är byggda på det ekologiska kulturspannmålet speltvete som är extra rikt på protein. Mjölet är osiktat och har kvar alla vitaminer och näringsämnen. Smakupplevelsen av nybakat bröd får en helt ny innebörd.

Lantbrukaren Susanne Eriksdotter från Isgärde Kvarn, som bland annat maler och säljer mjölet direkt från luckan på sin gård, hade med sig ett knippe långa vetestrån. Tack vare strånas djupa rotsystem tar vetet enklare upp vatten, näring och mineraler. Mjölets fina bakningsegenskaper passar utmärkt till matbröd, knäckebröd, skorpor, pannkakor och paj.

Nästa onsdag den 1 augusti avrundar Öland Kust till Kust Intresseförening säsongens frukostträffar med att projektledaren och före detta landshövdingen i Kalmar län Stefan Carlsson presenterar pågående utredning kring frågan Öland- en kommun?

Text och bild:
Elisabeth Öhman

Eldningsförbudet innefattar nu grillning i egen trädgård

Idag klockan 12.00 skärps eldningsförbudet i hela Kalmar län.
På grund av den extrema torka som råder är det nu förbjudet att nyttja alla typer av grillar, trangiakök och liknande. Undantag är elgrillar, eftersom att de inte kräver någon eldning. Detta beslut gäller samtliga kommuner i Kalmar län och omfattar alla platser, även din egen tomt. Eldningsförbud i hela Kalmar län råder sedan tidigare. Förbudet gäller tills ny information kommer.
Hjälp gärna till att sprida informationen!

Måste tavlor ha ett namn?

Journalisten Anders Marell med tavlan Vårvinter Kolstad, som Erich Schwandt målade i mars 1979, och som fungerade som illustrativt exempel på frukostträffen. Foto: Torbjörn Cederholm

Den frågan besvarade journalisten Anders Marell mycket utförligt när han besökte Öland Kust till Kusts frukostmöte hos Sandviks Fisk & Kök. Vädret var obligatoriskt soligt denna onsdagsmorgon när vi fick veta mer om konsten och språket i ett miniatyrperspektiv.

Anders delade generöst med sig av ett blädderhäfte som gav åhörarna en djupare förståelse för vad en tavlas namn kan betyda för konstverket. Anders menade att ett namn, aningen i bestämd eller obestämd form, kan ge en uppfattning om konstnärens syfte med sitt motiv. Om en tavla till exempel får namnet ”Kust” kan den tolkas på ett sätt, om den får namnet ”Kusten” kan den tolkas på ett annat sätt. Hur betraktaren tolkar bilden kan styras av konstnärens språkval, men också av den personliga uppfattningen.

Nästa frukostmöte på onsdag den 25 juli lyssnar vi till Kerstin Fredlund, allmänläkare, med. dr. i livsmedelsvetskap och Susanne Eriksdotter, lantbrukare, Isgärde Kvarn när de kåserar om vetets historia och Ölandsvetets potential på temat ”Från mångfald till enfald… och åter?”

Text: Elisabeth Öhman

 

När Sandvik blev en katedral

”Det är fantastiskt att vara här i Sandvik och lyssna till klassisk musik. Det låter nästan som i en katedral.”
Så beskrev Björn W Stålne välljudet på uteserveringen vid Sandviks Fisk & Kök när Öland Kust till Kust Intresseförening bjöd in till frukostträff på temat ”Måste man vara expert för att lyssna på klassisk musik”?

Nej, det behöver man inte, menade Björn. Och han om någon vet vad det betyder. Som Rikskonserters före detta chef, tillika rektor för Operahögskolan och chef för Musikradion i P2 (och dessutom sommarölänning och Trosnäs-bo) har han ett välstämt musiköra.

Björn lotsade oss smidigt igenom en melodisk komposition av känd tonkonst från klassiska örhängen, vaggvisor och intermezzon. Den tidlösa musikens klanger illustrerades av Björns egna favorittonsättare Mozart, Tjajkovskij, Bach tillika Alvén och Stenhammar.

Nästa onsdag hamnar konsten och språket i ett miniatyrperspektiv då journalisten Anders Marell kåserar på temat ”Måste tavlor ha ett namn?”

Text och bild:
Elisabeth Öhman